Är man inte gymnast förstår man inte vilken speciell känsla där är på en gymnastiktävling. Gud vad jag älskade att vara där idag och GUD vad jag har saknat gymnastiken. Hade där varit vettiga träningar med salto hade jag börjat igen, men nu är där inte det. Jag saknar mina tjejer, jag saknar Tessan, Emelie och Linda, jag saknar att göra rondat flickis och handvolt frivolt. jag saknar t.o.m. att hänga i Linnés gymnastiksal fyra kvällar i veckan. Gymnastiken har alltid varit en del av mitt liv även om där funnits perioder jag tyckt mindre om den. Jag började träna när jag var tre, förstår ni det människor, 15 år har jag tränat gymnastik! I slutet blev det dock  för mycket och då tröttnade jag, men nu hr jg varit ifrån det ett tag och inser verkligen hur mycket jag saknar det!