Fick masa mig upp vid tolv käka lite frulle och sen var det träning. Tungt som fan  eftersom min äckliga förkylning aldrig vill gå över, men sånt får man ta. Träningen gick förövrigt helt jävla underbart bra. Ställde min handvolt frivolt, klarade min frivolt öppning rondat, (1 gång men ändå) och så körde jag rondat flickisflickis, vilket nog var det bästa eftersom för två träningar sen så var jag skräckslagen varje gång jag skulle köra flickisen, förra träningen bestämde jag mig för att bara köra den jävla flickisen själv och idag blev det två. Det betyder att det går framåt och nu är jag betydligt närmre grencupsvarven än vad jag var bara för en vecka sen. Känns mycket skönt, kanske man tillochmed kan hitta tillbaka lusten att träna?

Efter festen igår var jag glad över uppmuntrande föräldrar och glasstårta att tröstäta när jag kom hem, att vara femte hjulet hade inte stört mig ett dugg om ni inte hade påpekat för mig att jag var ensam och blablabla, det var bara onödigt. Kanske jag var lite extra deppig igår för annars hade jag aldrig brytt mig om det, Jag vet att ni, eller rättare sagt du, inte visste det och du trodde nog inte att jag brydde mig ett dugg om vad du sa, jag låtsades att inte bry mig, skämtade bort det. Men det kändes ändå.